Att upptäcka.

Allt skapat av ett vattendrag

På vår flottfärd uppför Höje Å omfamnas vi av historien. Vi färdas nämligen på ett vattendrag som livnärt traktens befolkning sedan medeltidens dagar, tack vare dess möjligheter till fiske, transport, industri och handel. Under turen får vi insikt i både varför och hur.

De första noteringarna som finns om Lomma (då kallat Lumaby) härrör från 1000-talet, närmare bestämt år 1085. Detta år nämner den danske kungen Knut den Helige Lomma i ett gåvobrev där han donerar sina egendomar till S:t Laurentiuskyrkan i Lund (föregångaren till Lunds domkyrka). Något som bevisligen gör Lomma till en av Skånes tre äldsta orter, jämte Lund och Helsingborg.

Under denna tid var Lommas bebyggelse placerat på Lundaslätten, höjden strax väster om Lund. Detta antas ha varit Skånes dåtida kulturella centrum tack vare de goda transport- och handelsmöjligheterna via Lödde och Höje å, som passerade på varsin sida i riktning mot Lommabukten. Vattenflöden som dessutom gav invånarna fisk, friskt sötvatten, en bördiga jord och också en unik lera.

Ända sedan tidigt tusental har alltså Höje å utgjort en viktig livsnerv till samhället Lomma, såväl ekonomiskt som kulturellt och socialt.

Från 1600-talet och framåt börjar den sk “Lommas moderna bebyggelses tid”, eftersom allt som skapats efter det utgör grunden till dagens Lomma. Vid denna tid hade Lomma förflyttats från Lundaslätten och börjat ta form kring Lomma kyrka och på strandbäddarna längs de nedre delarna av Höje å.

Fram till Skiftesreformerna (Storskiftet, Enskiftet och Laga Skifte 1749-1827) var Lomma ett enkelt och torftigt jordbrukssamhälle. De flesta invånarna var torpare och hade fiske som binäring. Det fanns endast ett tiotal storbönder med egen mark. Åkermarkerna låg också ofta i anslutning till ån, där jorden var humid, bördig och innehöll kalkrik moränlera, som senare skulle visa sig vara bra för andra ändamål. 

I samband med folkökningen och det lönsammare jordbruket, till följd av skiftesreformerna, började Lomma växa i en allt snabbare takt. Förtätning av bytomter och gatuhusbebyggda områden, fick bl.a. Strandvägen att växte fram. Det var ursprunget till Lommas därefter expanderande industrisamhälle.

Med den industriella revolutionens framfart från början på 1800-talet blev efterfrågan på byggnadsmaterial allt högre. Även om det första tegelbruket i Lomma anlagts redan i slutet av 1600-talet var det först nu som industrin tog fart. Jordbruk och fiske var inte längre de stora näringarna. Malmös ”superentreprenör” Frans Henrik Kockum etablerade på 1850-talet Skånes största tegelbruk på Brohus-området. Tegelbruket köptes upp 1871 av Skånska Cementaktiebolaget och var sedan i bruk fram till 1957. Längs Prästbergavägen ner mot Höje å anlades ett flertal tegelbruk som under första världskriget slogs ihop till ett, “AB Lomma Tegelfabrik” (det sista som finns kvar och som vi kan se på flotteturen). Tegelbruket lade ner 1975 till följd av konkurrens från andra byggnadsmaterial.

I takt med att industrialiseringen tog mark minskade yrkesfiskets betydelse. Fritidsfisket ökade dock väsentligt och de förmånligt anställda vid Lomma Tegelfabrik fick som privilegium att ha sin egen fiskebyscha längs med å-kanten, avsedd för båt och fiskeredskap. Dessa har senare byggts på i etapper till de idylliskt oregelbundna och charmiga stugor vi ser längs ån idag. Håll utkik!

I de som mest fem anlagda tegelbruken längs med ån producerades främst gult fasadtegel, “Lommateglet” med sin karaktäristiska gröngula färg. Den största exporten gick till Köpenhamn och Göteborg, vilka båda fortfarande har många byggnader i “Lommategel”. Både lera uppifrån ån och det sedan färdigtillverkade teglet fraktades på fraktfartyg, ofta bogserandes på ett antal pråmar. På denna tid muddrades ån ända upp till Lomma kyrka, vilket gjorde det möjligt för stora fartyg att segla ända dit. Håll utkik efter “AB Lomma Tegelfabriks” tegelbruk och dess gamla lastkaj under turen! Där ligger fortfarande tegelstenar i drivor.

Betong, innehållande cement blev ett allt vanligare byggmaterial under andra halvan av 1800-talet. 1872 startade Skånska cementaktiebolaget en cementfabrik strax väster om sitt tegelbruk på Brohus-området. Här tillverkades den nya “Portland-cementen” av lera och kalksten. Leran hämtades från tegelbrukets lertäkter i Lomma och brändes ihop med kalksten, som fraktades från gruvan i Limhamn. Produktionen lades ner 1905 på grund av konkurrens från nya material. Året efter nedläggningen (1906) startade bolaget Skandinaviska Eternit Aktiebolaget tillsammans med några danska intressenter. Eterniten tillverkades av Cement blandat med asbest, ett modernt material som uppfunnits i Österrike, bara några år tidigare. Produktionen och försäljningen gick som tåget fram till 1977, då man abrupt tvingades lägga ned på grund av de alarmerande hälsoriskerna. Idag står två byggnader kvar från Eternit Fabrikens verksamhet. Delvis huvudkontoret där det idag drivs primärvård av Häsomedicinsktcenter och delvis en industribyggnad som idag är båtvarv. Håll utkik!

Även om handelstrafiken var tät och maskinerierna dånade under denna tid var ån en idyllisk plats att befinna sig vid. En unik natur och lugna, skyddade vatten lockade både närboende och långväga seglare. I början på 1900-talet fanns flera kiosker och handelsbodar längs med ån. Den populäraste av dem alla var restaurangen “Adams”, hit lockades såväl danska som svenska sjöfarare. Danska fiskebåtar lastade med lediga människor, öl och snaps och seglade ofta till Lomma.

Med Eternit Fabrikens nedläggning var Lommas industriella verksamhetstid slut. Efter århundraden av industri- och arbetsmöjligheter har industrisamhället Lomma nu blivit en större bostadsort, skapad runt sin historiska närings hjärta, Höje å ❤️

Fråga oss gärna under turen om ni vill veta mer!

Informationen i detta blad är hämtad från intervjuer som vi på Lommaflotten lyckats göra med boende i området genom åren, information från olika källor på nätet samt Uno Björkhems fantastiska verk “Lomma hav, strand och människor” från 1998. Stort tack till alla er! 

Det sprudlar av liv

Längs Höje å finns ett rikt djur- och naturliv som till stor del beror på det milda klimatet. I Lommabukten har vi Sveriges mildaste klimat med en årlig medeltemperatur på över 10 grader. Tillsammans med den höga luftfuktigheten skapar detta en lång vegetationsperiod, dvs då växter kan växa. Den infaller mellan ca den 25 mars och den 10 december, på senare år ännu längre.

Höje ås förhållanden skapar även förutsättningar för ett rikt ekosystem. Det milt tempererade vattnet skapar tack vare sin ständiga rörelse och goda isolering från kyla, ett mikroklimat som gör det möjligt för djur och växter med normalt mer sydligt ursprung att etablera sig här. 

Lommas Höje å rinner genom flertalet naturreservat och naturskyddsområden, bland andra “Kyrkfuret” och “Pråmlyckan”, upprättade av Lomma kommun i samråd med Länsstyrelsen. Tillsammans skapar närområdets många dammar och Höje å en unik biotop av djur och växter. Detta märks inte minst när vi under turen passerar naturområdet Pråmlyckan där träd och växter fått växa ohejdat ända sedan slutet på Höje ås industriera på 70-talet. Vi på flotten märker från år till år vilka enorma biomassor som tillkommer.

Vid Höje å är som sagt även djurlivet rikt, både över och under vattenytan. Längs ån finner vi en insektsfauna som anses unik för Norden. Flera mycket sällsynta arter har påträffats och några har utgjort det enda fyndet i landet. Även fåglar råkar vi på i mängder av arter. De vanligaste fågelarterna vi träffar på under turen är är sånglärka, björktrast, rapphöna, gräsand, och häger. Kungsfiskare, vaktel, nattskärra samt kustsnäppa har också påträffats, men mer sällan. Under ytan simmar främst arterna id, öring, brax, karp, abborre och gädda, vilka vi ofta skymtar bland näckrosorna under turen. Håll utkik!

Fråga oss gärna under turen om ni vill veta mer!

Tack till Naturskyddsföreningen.se och lomma.se för informationen.

En av våra många hägrar till fiskare.